> Skaffa ny mobil (nu är jag trött på att inte kunna prata med folk).

> Skaffa ny dator (ibland kan jag inte sätta på min, ibland kan jag inte stänga av den).

> Göra de andra rummen hemma lika fina som barnens rum nu har blivit (Hjälp? Någon? Hjälp?).

> Åka till återbruket med all skit som tar upp 60% av lägenheten och 70% av förrådet (Bil? Någon? Bil?).

> Måla saker vita. Jag har fått dille på att måla saker vita. Allt kan bli vitt. Jag tycker om vitt. Vitt ska det bli.

> Trösta mycket ledset barn som inte tar det här med pälsdjursallergin och dess konsekvenser så bra.

>  Peppa mig själv till att jag faktiskt gör rätt, jag är inget elakt monster som tycker om att se mina barn gråta, jag gör bara det jag faktiskt måste. Och att jag själv också går sönder (oj så dramatisk jag är då) det väljer jag att bortse ifrån.

> Skaffa regnkläder och gummistövlar till the kids.

Tryck på denna länk och läs artikeln.

Jag skulle vilja säga ett par ord om den.

Först och främst, ensamma mammor är alltid förlorare på arbetsmarkanden, oavsett regering, det är skitsvårt att få en chef att förstå att man inte kommer vabba mer än vad man kommer jobba och att man inte kommer vara mammaledig större delen av sitt arbetsliv.

Och ja, det är fruktansvärt skittråkigt och ångestframkallande att alltid lämna sitt barn först och hämta sist. Men så ser verkligheten ut för ensamstående föräldrar (inte bara mammor, men jag förstår att det slår hårdare när man målar upp en offerbild av det "svagare" könet). Och jobba bör man.

Att dagisen har ofördelaktiga öppettider (iallafall för oss ensamstående) och kafébiträden har usla löner, det vet jag. Det är därför jag inte tänker ta ett skitjobb på nåt jävla kafé.

Det är skitjobbigt och svårt att vara ensamstående förälder, men nåt jävla offer är man inte. Man får bara kämpa lite hårdare och jävligt mycket envisare än alla andra. Man får tänka lite längre och vara lite smartare, för att komma fram till den bästa lösningen för sig själv och sitt/sina barn.

Man bestämmer själv hur man vill leva sitt eget liv, möjligheterna är oändliga, det gäller bara att se dem. Alla gör sina egna val och med dem följer ett eget ansvar.

Det finns så många bidrag som ensamstående mammor (föräldrar?) kan få nu för tiden, så för många skulle det inte ens löna sig att ta ett jobb. Är det verkligen det samhället vi vill ha? Ett samhälle där man förlorar på att jobba? Att kunna försörja sig själv borde väl alltid vara det som ska löna sig bäst.

Till alla ensamstående mammor vill jag säga: utbilda er och skaffa er ett jobb med fet lön!
Sluta se er som offer. Ingen har sagt att livet ska vara enkelt.



Och bara för att ni undrar: Nej, jag är faktiskt inte moderat.

Läs den här listan och folks (killar/grabbar/män/svin?) udda beteenden är inte längre så konstiga.

Ha ha haa!! Det var det dummaste jag har läst på väldigt länge. Typ när jag säger nej så menar jag ja...


Jag gjorde en egen lista:

> När hon är arg på dig -passa dig jävligt noga!

> När hon står naken framför tv'n mitt under en fotbollsmatch - bör du nog prioritera om lite.

> När porslinet flyger - spring för ditt liv!

> När du är rädd - göm dig bakom någon annan, hon är väl inte din morsa?

> När hon tvivlar på dig - är du rökt.

> När du krossar hennes hjärta - krossar hon rutorna på din (penisförlängar-)bil. 


Svårare än så är det ju inte.

Mvh // Bitterf****n

Jag vet iallafall att jag måste läsa denna boken (länk) när den kommer ut. Måste boka den nu på en gång!

Världens klokaste två-åring.