Kl: 22 i går blev jag rastlös. Det fanns inget bra på tv, ingen film lockade tillräckligt, jag kunde inte koncentrera mig på något skolarbete. Så jag gick ut med hundarna en sväng, kom hem ställde alarmet på mobilen och skulle gå och lägga mig tänkte jag (hade trots allt planerat att träna kl: 07.00 idag).
Men jag kände mig inte trött heller så jag började leta efter en bok att läsa, men alla bra hade jag nyss läst och ingen annan verkade tillräckligt intressant.
Rastlöst gick jag fram och tillbaka i lägenheten en stund och funderade på vad jag skulle ta mig till.
Men så tänkte jag att jag lägger mig ner och vilar i alla fall. Jag lägger mig i sängen en stund och kan jag inte sova så får jag hitta på nåt annat, men jag kan ju åtminstone försöka, tänkte jag.
Jag tror inte ens att jag hann lägga ner huvudet på kudden, alltså. Jag föll i däckad-häst-koma (inte för att jag vet hur en däckad häst ser ut, eller ens vad jag fick det ifrån, men ni fattar poängen). Jag slocknade innan jag ens hunnit rätta till täcket.
Jag vaknade pigg och oförskämt utvilad innan väckarklockan rungit. Det här blir ju superbra, tänkte jag, då hinner jag äta frukost och träna i lugn och ro. Så jag gick på toa, skulle klä på mig, slängde ett öga på klockan och ser att den är 01.15 på natten!
Va faan... muttrade jag och gick och la mig igen.
Nästa gång jag vaknade überpigg vägrade jag gå upp eftersom klockan inte ringt än och det säkert fortfarande var mitt i natten, så jag tvingade mig att somna om.
Och nästa gång jag vaknade überpigg vägrade jag gå upp eftersom klockan inte ringt än och det säkert fortfarande var mitt i natten, så jag tvingade mig att somna om.
Och så höll jag på så kanske femton gånger innan storhunden väckte mig och jag gick upp för att se hur mycket klockan var och när fan man får gå upp egentligen. Och då var klockan redan över åtta, så hela dagen sket sig ju!
Ååååhhhhh!!!!
Nu ska jag ut med bestarna i snöovädret.

Här har jag nyss kommit in från ett snöoväder.
Tjillevipp!