To do:

> Skaffa ny mobil (nu är jag trött på att inte kunna prata med folk).

> Skaffa ny dator (ibland kan jag inte sätta på min, ibland kan jag inte stänga av den).

> Göra de andra rummen hemma lika fina som barnens rum nu har blivit (Hjälp? Någon? Hjälp?).

> Åka till återbruket med all skit som tar upp 60% av lägenheten och 70% av förrådet (Bil? Någon? Bil?).

> Måla saker vita. Jag har fått dille på att måla saker vita. Allt kan bli vitt. Jag tycker om vitt. Vitt ska det bli.

> Trösta mycket ledset barn som inte tar det här med pälsdjursallergin och dess konsekvenser så bra.

>  Peppa mig själv till att jag faktiskt gör rätt, jag är inget elakt monster som tycker om att se mina barn gråta, jag gör bara det jag faktiskt måste. Och att jag själv också går sönder (oj så dramatisk jag är då) det väljer jag att bortse ifrån.

> Skaffa regnkläder och gummistövlar till the kids.



Youtubar lite Bing! Bing!


Egentligen har alla samma möjligheter, för en del är det bara lite svårare.

Tryck på denna länk och läs artikeln.

Jag skulle vilja säga ett par ord om den.

Först och främst, ensamma mammor är alltid förlorare på arbetsmarkanden, oavsett regering, det är skitsvårt att få en chef att förstå att man inte kommer vabba mer än vad man kommer jobba och att man inte kommer vara mammaledig större delen av sitt arbetsliv.

Och ja, det är fruktansvärt skittråkigt och ångestframkallande att alltid lämna sitt barn först och hämta sist. Men så ser verkligheten ut för ensamstående föräldrar (inte bara mammor, men jag förstår att det slår hårdare när man målar upp en offerbild av det "svagare" könet). Och jobba bör man.

Att dagisen har ofördelaktiga öppettider (iallafall för oss ensamstående) och kafébiträden har usla löner, det vet jag. Det är därför jag inte tänker ta ett skitjobb på nåt jävla kafé.

Det är skitjobbigt och svårt att vara ensamstående förälder, men nåt jävla offer är man inte. Man får bara kämpa lite hårdare och jävligt mycket envisare än alla andra. Man får tänka lite längre och vara lite smartare, för att komma fram till den bästa lösningen för sig själv och sitt/sina barn.

Man bestämmer själv hur man vill leva sitt eget liv, möjligheterna är oändliga, det gäller bara att se dem. Alla gör sina egna val och med dem följer ett eget ansvar.

Det finns så många bidrag som ensamstående mammor (föräldrar?) kan få nu för tiden, så för många skulle det inte ens löna sig att ta ett jobb. Är det verkligen det samhället vi vill ha? Ett samhälle där man förlorar på att jobba? Att kunna försörja sig själv borde väl alltid vara det som ska löna sig bäst.

Till alla ensamstående mammor vill jag säga: utbilda er och skaffa er ett jobb med fet lön!
Sluta se er som offer. Ingen har sagt att livet ska vara enkelt.



Och bara för att ni undrar: Nej, jag är faktiskt inte moderat.


God fredag!


Jag tror, jag tror på kärleken...

Läs den här listan och folks (killar/grabbar/män/svin?) udda beteenden är inte längre så konstiga.

Ha ha haa!! Det var det dummaste jag har läst på väldigt länge. Typ när jag säger nej så menar jag ja...


Jag gjorde en egen lista:

> När hon är arg på dig -passa dig jävligt noga!

> När hon står naken framför tv'n mitt under en fotbollsmatch - bör du nog prioritera om lite.

> När porslinet flyger - spring för ditt liv!

> När du är rädd - göm dig bakom någon annan, hon är väl inte din morsa?

> När hon tvivlar på dig - är du rökt.

> När du krossar hennes hjärta - krossar hon rutorna på din (penisförlängar-)bil. 


Svårare än så är det ju inte.

Mvh // Bitterf****n


Målaren kom hit.

Jag sprang runt utan kläder eftersom jag nyss hade duschat, då det plötsligt ringde på dörren.
Efter ungefär 13 minuters hysteriskt letande efter kläder att täcka kroppen med öppnar jag andfått dörren.


-Ursäkta jag var i duschen, sa jag.


-Ja... visst... svarade han inte så övertygad.



Jag ser mig och spegeln och upptäcker att håret redan är torrt (och väldigt oborstat).
Men vad fan skulle jag ha sagt då?

Ursäkta jag sprang runt naken. (?)

Boktips!

Jag vet iallafall att jag måste läsa denna boken (länk) när den kommer ut. Måste boka den nu på en gång!


En fråga!

Är det okej att man sprutar deo på ungarna om man inte har hunnit duscha dem?


Hö hö hö...

Uppror.

Jag har tydligen en "tonåring" (på 7,5 jordsnurr) hemma som först vägrar kliva upp ur sängen, sen vägrar klä på sig, sen vägrar cykla i väg till skolan, sen vägrar lyssna när jag försöker prata, sen bara springer i väg så jag får leka jaga i trappen när jag försöker informera om viktiga ting.

Suck!

Och nu har "tonåringen" stuckit iväg och jag sitter här med dåligt samvete som vanligt.

Och nu sitter ett annat barn i soffan och har svordomstävling med sig själv...



Var är instruktionsboken? Jag behöver den!

Grattis lilla Enya!


Världens klokaste två-åring.


Det ordnar sig. (det gör det alltid)

Vilken tur att jag missade tåget, då har jag tid att sitta och råplugga hela dagen idag. Då blir jag nog klar med de där uppgifterna snart.

Och vilken tur att google och wikipedia finns, alltid lär man sig något.

Och vilken jävla tur att jag har någon som hjälper mig på morgonen och tar barnen till dagis. Jag är riktigt jävla lyckligt lottad.

¨Tjohopp!

Men suck och f-ing jävla stön. (ja, på den nivån är det.)

Jag missade tåget och jag orkar inte ens bry mig.

Det känns som att jag missar något ännu viktigare varje dag när jag inte har tid att ta hand om mina barn själv. Det är klart att jag tar hand om dem, men eftersom tåget går när dagiset öppnar och jag inte har en klon av mig själv så behöver jag hjälp på mornarna, och då känns det som att jag inte klarar av det jag borde göra själv.

Barnen är arga och trötta, jag är trött och stressad och Balder vem är det?

Dessutom fattar jag ingenting, har knappt kommit någonstans med alla uppgifter som ska göras och om två veckor har jag en tenta på allt jag inte fattar.

Jag googlar och googlar...

Jävla skit.

Hopp och skutt.

I dag hoppas jag slippa känna en doft av offentlig toalett hela vägen till örebro.

Jag hoppas slippa höra detaljerade historier om livmoderframfall av grannen på tåget.

Jag hoppas slippa hamna mitt i ett lämmeltåg av mindre skandinaviska människor mitt i örebro.

Jag hoppas att jag kan hålla mig vaken under hela föreläsningen.

Jag hoppas att jag lär mig något.

Och framförallt hoppas jag att mitt samvete känns lite bättre snart.



Snart är det jul igen. I år ska Lilith få en julklapp, det är hennes tur i år. Som ni ser på bilden så fick ju de andra två förra året.

(Ja, klart jag skojar.)

Laddar.

Med dusch, kaffe och äggmacka.

Förstår ändå inte hur jag ska hinna allt? Hemmet är stökigt, jag ligger efter i skolan och jag saknar sån där mystid med barnen.

Ja ja, det är bara att köra på...


Hittade en passande bild i min mobil. (Nej, inte min arm.)


Hej!

I går var jag på en asarolig fest. He he...


Om

Min profilbild

Jag

RSS 2.0